Bara va' sig själv

Dags för terminens första träff! 10 januari 18.00 - 20.00 möts vi i Centrum för religionsdialogs lokaler på Kammakargatan 13. Kvällens tema är "Bara va' sig själv" - Vem inspirerar dig till att vara den du är? En kväll då vi samtalar om vilka människor och händelser som har format oss till dem vi är idag.Vad som formar oss som troende, sökare och feminister.

Systerskap & Religionsmöte är ett feministiskt, mångreligiöst forum för dig som definierar dig som kvinna och samtidigt delar erfarenheten av att vara religiös, troende eller sökande.

Kontaktperson: Elisabet Ravelojaona, studentpastor.

En klippa med sår

Mitt i bågen, som utgör Södertörn Högskolas huvudbyggnad, finns en klippa bevarad. Där syns spåren av sprängningarna, som sår i berget och förstärker färgskiftningarna. Jag tycker om den där klippan. Den säger något om livet. En bit urberg, som ger perspektiv. En del av den klippa som hela skolan vilar på. Den knyter oss samman med generationer som haft sin vardag här före oss. Skolan är ny, inte mer än 20 år, men hör ändå samman med det som pågått här tidigare och det som pågår i det omgivande samhället nu.

De öppna såren, säger något om hur livet formar oss. Hur erfarenheter lämnar spår. Studierna, men också allt annat som pågår här, sätter sina spår i de människor som har sin vardag här. Människor möts, relationer skapas och i det formas vi som individer. Färgskiftningarna talar om den mångfald som finns runt omkring oss, men också inom oss. Färger och former som möts och kompletterar varandra. Den är vacker klippan. Precis som var och en av oss bär på vår skönhet. 

/Elisabet Ravelojaona, studentpastor

Hopp mitt i hopplösheten

Fazeela Selberg Zaib besökte igår kväll stockholmsgruppen för Systerskap & Religionsmöte, för att tala om Kvinnor på flykt. Fazeela Senberg Zaib är styrelseordförande och en av grundarna till Lighthouse Relief, som arbetar med flyktingar i Grekland.

Hon berättade och vi samtalade om kvinnors och barns utsatthet i konfliktsituationer, i flykt och i flyktingläger. Om behovet av fredade rum, platser där barn kan få vara barn och kvinnor inte behöver vara på sin vakt. Något som Lighthouse Relief är med och skapar där de finns. Idag är kvinnor och barn i absolut majoritet i de grekiska lägren. Läger som inte är dimensionerade för de människor som bor där. Läger utan den organisation som skulle behövas, både då det gäller de mest basala behoven av mat, sjukvård och framförallt trygghet och skydd. De lever under ständigt hot om trafficking och människor som vill utnyttja deras utsatta situation.

Mitt i detta finns ändå hopp. Det är många volontärer som ger av sin tid och sitt engagemang. Många av dem är kvinnor. De kommer från hela världen och arbetar tillsammans för en värdigare och mänskligare tillvaro för dem som fastnat i det spel som nu pågår mellan Europas länder. Ett spel om flyktingkrisen. Bara ordet säger något om hur vi i Europa ser på det. Egentligen borde vi snarare tala om flyktingarnas kris.  Det finns hopp, förmedlat av dem som kommer med mänsklig närvaro, men också hos flyktingarna själva. De bär på en styrka, de bär på en tro och ett hopp. Utan det skulle de inte kunna överleva.

Att möta en kvinna som Fazeela är inspirerande, trots att det hon talar om är tungt och svårt. Hon visar, tillsammans med sina vänner, att det är fullt möjligt att göra skillnad i världen. Hon pekar på alla fina möten som kan uppstå, mitt i den misär som människor lever i. Hon ger exempel på att uppfinningsrikedom och envishet kan skapa möjligheter i en omöjlig situation.

Tack Fazeela för det hopp du sprider omkring dig!
/Elisabet Ravelojaona, studentpastor

Vill du vara med och stötta arbetet i Grekland, så tas alla bidrag emot med tacksamhet. Det är också möjligt att arbeta som volontär, under en kortare eller längre period. För mer information: www.lighthouserelief.org. 

Lucia när det skaver

I morse köade jag för att komma in i St Görans kyrka, där två körklasser från Adolf Fredriks musikklasser inbjöd till luciakonsert. Allt inleddes av en ensam röst, som välkomnade Lucia, den goda. Inget ovanligt i sig, men starkt eftersom eleven är en av de asylsökande som finns på skolan. Efter en termin i svensk skola inleder eleven en konsert i en fullsatt kyrka, iklädd luciadräkt, talandes en helt korrekt svenska. Innan konserten började talade musikläraren om "kontraster", eftersom eleverna efter konserten gjorde en insamling till UNICEF:s arbete bland barn på flykt. Ett ord som känns helt rätt just i dag, i den tid vi lever i. Kontraster.

När de äldre tenorerna och basarna sjöng den stämningsfyllda "Veni, veni Emmanuel" började ett yngre barn att gråta. Mamman hade svårt att lugna barnet. Den frustrerade gråten blandades med de vackra klangerna och det skavde. För mig gjorde det att sångens budskap förstärktes. Texten kom ännu närmre. "Kom, kom Emmanuel". Emmanuel, som betyder "Gud med oss". Det lilla barnet föds och Gud blir människa. Det lilla barnet, Guds barn, föds in i vår värld, i dag och alla dagar. En värld med konflikter och krig. En värld med barn på flykt. Men också med barn som kanske, om vi tillåter det, kan få en ny chans och ett nytt liv här oss oss. I vårt land, i vår stad, i våra barns skola. Världens barn är våra barn.

Lucia kommer med hopp, med ljus och med värme. Och Jesus röst ekar inom mig: "Vad ni gör mot en av dessa mina minsta - det har ni också gjort mot mig."

Upplevelsen bär jag sedan med mig när jag landar på Södertörns Högskola, där mångfalden är en självklarhet. Där elever och personal, från olika delar av vår värld möts för att lära. Där många språk kommer till uttryck, genom de olika kurserna med sina inriktningar. Världen står inte still. Det skaver ibland, men det är som det ska. 

Elisabet Ravelojaona, Studentpastor
(Delar av texten har även publicerats på www.morochdotters.se)

En ögonblicksbild från Södertörns Högskola

Stillhetens rum på Södertörns Högskola

På övre planet,
ett stilla rum i bruset.
Öppet för alla.

Här möts bönerna,
olika traditioner,
glädje, sorg och liv.

Solen faller in,
målar mönster på väggen.
Rummet fylls av ljus.

Utanför fönstret,
inramad av blå himmel,
reser sig klippan.

Står som ett fast nav.
Runt omkring sker lärande,
människor möts, växer.

En ögonblicksbild, från idag. En dag som mestadels tillbringats i bruset och minglet bland studenter och besök bland utställare och studenter på mässan: "The International Day".

/Elisabet Ravelojaona, Studentpastor

Systerskap - om kvinnor på flykt

Fazeela Selberg Zaib
är kvällens gäst den 13 december. 

Fazeela Selberg Zaib är skribent, social entreprenör, coordinator för Rädda Barnen och styrelseordförande i Lighthouse Relief. I ett inledande samtal med Helene, Egnell, Centrum för Religionsdialog, öppnar hon upp för ett samtal kring kvällens tema: "Kvinnor på flykt".

Tisdag 13 december 18.00 - 20.00 i Centrum för Religionsdialogs lokaler på Kammakargatan 13.
Tunnelbana: Rådmansgatan.

Systerskap & Religionsmöte är ett feministiskt och mångreligiöst forum för dig som definierar dig som kvinna och samtidigt delar erfarenheten a att vara religiös, troende eller sökande. 

Kontaktperson: Elisabet Ravelojaona, studentpastor

Swedish Dinner

Are you an international student in Stockholm?

We'd like to welcome you to our Swedish Dinner!

An opportunity to meet new friends and get a taste of Swedish food culture.

Thursday December 1:th at 5 pm.

Would you like to get more information and secure a seat at the table? Please contact Anna Berndes 

Spel och soppa i november

Torsdag 24 november 18.00, bjuder Universitetskyrkan in till Spel och Soppa i Andreaskyrkan, på Söder. Ett tillfälle för dig som gärna lär känna nya människor och som gillar att spela sällskapsspel! 

Har du frågor, eller vill anmäla dig? Hör av dig senast 22 november via mail till Elisabet Ravelojaona. Ange även om du har behov av särskild kost.

Andreaskyrkan, Högbergsgatan 31.
Tunnelbana Slussen (Götgatan) eller Medborgarplatsen (Björns trädgård).

När vi ser varandra, skapar det hopp

På lördag inbjuder Andreaskyrkan och UniversitetskyrkanStockholm till Café Text & Ton. Musikerna och textförfattarna Magnus Helmner och Linda Ström framför sina låtar och samtalar med Studentpastorn Elisabet Ravelojaona om livet, låtskrivandet och om hur mötet med människor påverkar dem och oss. Både Magnus och Linda arbetar med Café i Gemenskap, som är mötesplatser för människor som lever i social utsatthet. Varmt välkommen!

Kvällen är en del av Andreaskyrkans temaveckor kring psykisk ohälsa.  Tre av fyra lever med det själva eller har någon anhörig som gör det. Därför känns det viktigt att prata om vad det innebär. Veckorna har rubriken "Skäms inte för att du är människa".

Lev inte som du borde

Lev inte livet som du borde
- lev som du kan.
Tro inte som du borde
- tro som du kan.
Be inte som du borde
- be som du kan.
Älska inte som du borde
- älska som du kan.

...var människa
- och var sann!

Det finns så många bilder och tankar om hur saker borde vara. Hur vi borde leva våra liv.  Hur våra val borde se ut, vår karriär. Bilder vi matas med utifrån och bilder vi skapar själva. Det gäller också ofta för frågor som rör tro och inre liv. Vad innebär det att älska? Hur gör jag det? Var landar min tro och hur kan jag be?

På många sätt tror jag att vårt jag skapas i mötet med någon annan. Det är där vi kan testa vilka vi är och pröva att formulera våra tankar. Genom att vara med andra som ber, kan jag få hjälp att hitta ett eget  böneliv. Genom att lyssna till andras frågor skapas både svar inom mig och nya frågor väcks. Det är det som är att vara människa, att leva i en ständig process. Det är häftigt!

Text och Foto: Elisabet Ravelojaona, pastor
Skulpturer i betong: Frank Olsson

Om vänskap och bön

Det finns många olika sorters vänskap. Ibland är den ojämlik. Ibland rör den sig kring ett gemensamt intresse. Annan vänskap sträcker sig över olikheterna och håller även då livet ger oss törnar. Någon sa en gång: "En riktig vän, är någon du vågar bli osams med." Det stämmer nog. I nära vänskap vågar vi säga saker som kan vara obekväma och jobbiga. God vänskap hjälper oss att växa. I god vänskap och kärlek är vi beredda att avstå från en del av vårt eget. Inte för att vi måste eller förväntas göra det, utan för att vi vill.

Bön och vänskap har många likheter. Bönen är ju ett sätt att umgås med Gud, med eller utan ord. Varken bön eller vänskap fungerar om vi tror att det måste se ut på ett visst sätt, eller att det ska ge oss något speciellt. Bönen och vänskapen har sina egna liv och sina egna förutsättningar. Vi kan aldrig styra den andres vänskap eller kärlek och vi kan heller aldrig styra bönen och bönens svar. Vi kan inte utnyttja vare sig vänskapen eller bönen i egna syften. Då dödas något. Bönen blir stum och vänskapen tar skada. 

När jag pratar med människor om hur de ber finns det många olika svar. Vi har olika personligheter och olika sätt att uttrycka oss. Det märks också i bönen. Ibland träffar jag dem som längtar efter att lära sig be eller som vill hitta nya former för att göra det. Just bön tror jag är svårt att lära sig teoretiskt. Jag tror att vi lär oss mycket genom att be tillsammans och genom att umgås med dem som är vana och bekväma med att be. 

Hur är det för dig?

Text och bild: Elisabet Ravelojaona, pastor

Be smart!

Jag gillar uppmaningarna jag möter lite överallt på Södertörns Högskola: Be smart! Att öva upp hjärtat är ju inte helt fel det heller... Mer bön och kärlek helt enkelt!

/Elisabet Ravelojaona, pastor

Livet har ingen pausknapp

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag,
men ibland blir den aldrig densamma mer.

Alf Henriksson

Jag tycker om Alf Henrikssons ord som beskriver hur livet och vardagen rullar på. Mycket känner vi igen och i det finns en trygghet. Men så händer något som ger ett särskilt avtryck i vårt liv och ibland får livet att ta en helt ny riktning. Det kan vara en händelse fylld med glädje, eller något som för med sig en stor sorg.

Oavsett vad, så är det viktigt att vid sådana tillfällen stanna upp och finnas i det som sker. Viktigt att dela det med människor i vår närhet. Livet kan aldrig levas i repris. Det finns ingen pausknapp som gör att vi kan uppleva det när vi tycker oss ha tid. 

Predikaren, i Gamla Testamentet, skriver att "Allt har sin tid". En tid för födelse, en tid för död. En tid att riva ner, en tid att bygga upp. En tid att sörja, en tid att dansa... Det är en uppmaning att leva i nuet och att tillåta oss att känna det vi känner. Att låta både glädje och sorg få plats. Allt har sin tid. Många gånger blir det enklare om vi delar det vi känner med andra. Om vågar öppna oss och dela det vi är med om. Då upptäcker vi ofta att det vi kanske trodde oss vara ensamma om, delas av flera.

Ibland sker sådant som gör att vårt liv får en ny riktning. Det kan kännas skrämmande, men ur det som sker kan något nytt gro. Ibland något helt fantastiskt och totalt oväntat.

Text och bild: Elisabet Ravelojaona, pastor

Språk för tro

Foto: Elisabet Ravelojaona

Albert Einstein lär ha sagt: Det finns två sätt på vilket man kan leva sitt liv. Ett som att ingenting är ett mirakel. Och det andra som att allt är ett mirakel. Vi människor behöver olika sorters tolkningsnycklar för att hitta vår väg genom livet. Hur de vägarna än ser ut, så består de av språk. Våra uttryck skiljer sig åt, men nu och då strålar de samman. Om vi vågar och tillåter oss att mötas kan vi hjälpas åt att förstå och tolka det vi möter.

Trons innehåll är större än det vi kan greppa. Därför tror jag att vi behöver många olika språk för att uttrycka vår tro och våra tankar om livet, inte bara det talade språket. Kroppen och huden hjälper oss att ge uttryck för det outtalade. En fysisk beröring, att smeka någons hand eller sträcka ut sin arm som stöd, är uttryck för omsorg och värme. Ett lyssnande öra, utan en ström av ord, är ett uttryck för närvaro i nuet.

Skapandet har sitt språk, sina former och färger, som påminner om naturen, men också om stadens kantighet. I handens arbete finns en närhet till Skaparen själv, Gud. Också det kantiga och till synes disharmoniska har sin plats. Det ofullständiga berättar om det som ska bli. Vi glömmer lätt bort att det som vi kan uppleva som fult och oansenligt har sin tid och sin plats. Den dunlätta fjärilen börjar sitt liv som en oansenlig larv, passerar det truliga, tysta och instängda puppstadiet, innan den slår ut sina vackra vingar.

Många av våra känslor är starkt förknippade med musik. Tonerna och texterna bär oss. Rytmen och pulsen påverkar vår sinnesstämning. De kan hjälpa oss att låta våra känslor och tankar komma fram. Men också tystnaden är ett språk i sig. I dag är det allt fler som söker sig till tysta retreater. Att vara tyst tillsammans med andra ger ytterligare en dimension till gemenskapen. Där finns en vila.

Vilka språk är du bekväm med för att prata om livet och och om tro? Skulle du vilja testa ett för dig nytt språk?

/Elisabet Ravelojaona, pastor

Vegansk matlagning

Äta behöver vi alla göra. Kanske dags för lite ny inspiration i köket och samtidigt passa på att lära känna lite nytt folk? Då är du välkommen att laga mat med Universitetskyrkan. Första tillfället för terminen då vi lagar veganskt är Torsdag 6 oktober, 17.30 - ca 21.00. Anmälan är obligatorisk!

Kostnad 40 :- Betalas med swish eller kontant.
Plats: Andreaskyrkan på Södermalm. Högbergsgatan 31. Tunnelbana Slussen (Götgatan) eller Medborgarplatsen (Björns Trädgård).
OBS: Endast 12 platser, så först till kvarn gäller. Anmäl dig till elisabet.ravelojaona@andreaskyrkan.se

Tänd ljus!

Ljuständning för fred.

Låt inte mörkret hindra dig att söka ljuset!
Och när du funnit det, låt andra se, pröva, övertyga sig.
Vill du att ljus ska leva, tänd då hos andra samma längtan.

Tänd frimodighetens ljus i rädslans mörker.
Tänd rättens ljus i korruptionens mörker.
Tänd trons ljus i förnekelsens mörker.
Tänd hoppets ljus i förtvivlans mörker.
Tänd kärlekens ljus i dödens mörker.

Tänd ljus!

Ord av Bo Setterlind

Varje tisdag 12.00 - 12.30 möts vi i Stillhetens rum på Södertörns Högskola (MA 607) för att tända ljus för fred. Vi kan behöva få tända ljus konkret, för att påminna oss om hur mycket den lilla, fladdrande lågan faktiskt påverkar sin omgivning. Det spelar roll vad vi gör och vad vi säger. Små ord och till synes små handlingar kan vara små steg för fred och försoning.

/Elisabet Ravelojaona

Endagsretreat i oktober

Boka redan nu in en dag för paus - mitt i terminen! 

Lördag 15 oktober 10.00 - 16.00 bjuder Universitetskyrkan Stockholm in till en tyst retreat i samarbete med Andreaskyrkan på Söder. 

Pris inklusive lunch: 80:- för studerande och arbetssökande, 150:- för övriga.
Möjlighet finns till friskvårdsmassage: 300:- för 25 min och 400:- för 50 min. Om du önskar massage, anmäl detta vid anmälan, liksom hur lång tid du önskar. Dessa platser är begränsade.

Anmälan och frågor: Pastor Elisabet Ravelojaona, 070 - 758 55 61, eller elisabet.ravelojaona@andreaskyrkan.se Anmäl dig senast 10 oktober och ange eventuellt behov av specialkost.

Andreaskyrkan
Högbergsgatan 31
Tunnelbana: Slussen (Götgatan) eller Medborgarplatsen (Björns Trädgård)

Systerskap och religionsmöte

På tisdag 13 september möts nätverket "Systerskap och religionsmöte" för terminens första träff i Stockholm.

Systerskap & religionsmöte är ett feministiskt och mångreligiöst forum för dig som definierar dig som kvinna och samtidigt delar erfarenheten av att vara religiös, troende eller sökande. 

Forumet har fysiska träffar i Lund/Malmö och i Stockholm, men det finns också möjlighet att träffas online, i gruppen Systerskap och religionsmöte! Du som tillhör målgruppen är varmt välkommen att gå med i den.

I Stockholm träffas vi andra tisdagen i månaden 18.00–20.00 i Centrum för religionsdialogs lokaler och samtalar utifrån våra erfarenheter och olika teman. 

FORUMETS VÄRDEGRUND:

Deltagarna är:
♀ religiösa, troende eller sökande i olika former
♀ feminister
♀ definierar sig som kvinnor

Samtalen ska:
♀ vara trygga och respektfulla
♀ ha sin utgångspunkt i deltagarnas erfarenheter

Det som sägs på mötena, stannar på mötena!
OCH sist men inte minst: Forumet är ingen åsiktsgemenskap! Vi accepterar varandras olikheter.

Låter det intressant? Ta kontakt med studentpastor Elisabet Ravelojaona, så får du mer information. elisabet.ravelojaona@andreaskyrkan.se

Stockholm Pride + Universitetskyrkan = SANT

Snart är det Stockholm Pride 2016. Självklart finns vi med, som en del av Kyrkan på Pride. Vi möts under temat Gör inte skillnad på människor. Vi bestämmer oss för att se bortom våra fördomar och möts som dem vi är. Alla unika. Alla lika.  Stockholm Pride 2016 pågår måndag 25 juli–lördag 30 juli 2016. (Kyrkan på Pride avslutas söndag 31 juli med Kärlekens mässa i Storkyrkan.)
Mer information om kyrkan på Pride hittar du: http://www.kyrkanpapride.se/

Ny hemsida för Universitetskyrkan i Stockholm

Arbetet pågår för fullt och inom kort lanserar Universitetskyrkan i Stockholm sin nya website!