Det pågår en kamp om språket just nu. Någon har lyckats övertyga oss om
att landet är i fara. Att det går en våldtäktsvåg genom Sverige.
Att vi inte ska våga oss till badhusen. Man skrämmer
och jagar upp människor tills de törstar efter enkla lösningar.
En medveten destabilisering. Rädslan är målet.
Ur en intervju med Ola Larsmo,
DN kultur igår, måndag.
Rädslan är målet. Det ligger tyvärr mycket i det. Många bär på en malande oro och en rädsla över vad som sker i vår värld idag. En oro och en rädsla som på många sätt är befogad. Men där finns också rädslor som skapas helt i onödan. Rädslor som tjänar vissa gruppers syften. Det är rädsla som driver oss att bygga murar mellan människor och att stänga gränser. Det är rädsla som gör att vi delar upp människor i ett "vi" och ett "dom". Det är rädsla som får oss att låta bli att stå upp för det vi tror är rätt.
I Bibeln finns en uppmaning som återkommer gång på gång. "Var inte rädd!" Det är inte en uppmaning som handlar om att blunda för verkligheten. Tvärtom finns uppmaningen i sammanhang där människor utmanas att gå in i svåra situationer. "Var inte rädd!" står för att vi inte behöver vara ensamma. Det står för att vi har en kraft inom oss, som ofta är mycket starkare än vi tror. Det är en utmaning att våga agera, att inte vara tyst.
"Var inte rädd!" handlar idag också om att välja ett språk som lyfter fram det goda som sker. Att faktiskt lyssna med ett källkritiskt öra och att bara föra vidare texter och uttalanden som vi vet kommer från en säker källa. Att fakta får vara fakta, oro vara oro och hopp, vara hopp. Det spelar roll hur vi talar om saker och vilka ord vi använder.
Själv tror jag att vår värld behöver fler öppna, välkomnande händer och färre murar. Jag tror på fler samarbeten och färre vapen. Jag vet att ett hårt ord, kräver många goda och vackra ord, för att läka de sår som det hårda ordet skapar. Var inte rädd! tillsammans kan vi göra en hel del, som är svårt att göra på egen hand...
/Elisabet Ravelojaona, studentpastor