Mitt i bågen, som utgör Södertörn Högskolas huvudbyggnad, finns en klippa bevarad. Där syns spåren av sprängningarna, som sår i berget och förstärker färgskiftningarna. Jag tycker om den där klippan. Den säger något om livet. En bit urberg, som ger perspektiv. En del av den klippa som hela skolan vilar på. Den knyter oss samman med generationer som haft sin vardag här före oss. Skolan är ny, inte mer än 20 år, men hör ändå samman med det som pågått här tidigare och det som pågår i det omgivande samhället nu.
De öppna såren, säger något om hur livet formar oss. Hur erfarenheter lämnar spår. Studierna, men också allt annat som pågår här, sätter sina spår i de människor som har sin vardag här. Människor möts, relationer skapas och i det formas vi som individer. Färgskiftningarna talar om den mångfald som finns runt omkring oss, men också inom oss. Färger och former som möts och kompletterar varandra. Den är vacker klippan. Precis som var och en av oss bär på vår skönhet.
/Elisabet Ravelojaona, studentpastor